Tankeverksamhet

Alla minnen från ettan bubblar upp, tabletterna, huvudet mot asfalten, kamen mot kilorna, rädlsan för att tappa kontrollen allt bubblar upp som kolsya under huden.
Fan fan fan, och det är ingens fel, eller allas fel precis som jag skrev tidigare.

jag sitter och lyssnar på massa shorty låtar från lunar hennes låtar är sjukt bra.
sen är jag ledsen på tobias för jag försöka förklara men han drog på sig hörlurarna och "glömde" bort att jag snackade med honom.
jag funderar på att gå ut och gå lite, trots att mörkret lagt sig och det är läskigt att vara ute då.
men när jag kom hem var jag fett taggad för att parta eller nåt, men babe spelar och jag kan inte gå ut och festa själv.
fan fan fan fan fan fan fan fan.
jag kan inte ens skriva poesin längre.

poesi, träning, svält, känslan av total kontroll nej jag har inget kvar.
INGET.
poesin som kunde göra att jag inte behövde sitta med nålar eftersom poesin fick mig att skriva ut smärtan
träningen som gjorde att kroppen hatade mig men hjärnan älskade mig
svälten som gjorde mig hög på lyckan av smalben och allt
kontrollen som gick att göra allt som jag ville.
vad har jag nu?
inget ingte inget inget.

jag går nu, trots att tobias kommer göra allt för att hindre mig men jag bryr mig inte längre.
natten till torsdag (?) gav mig en tankeställare.
är dte värt det?